ska jag skratta eller gråta?
rubriken kanske inte alls hänger ihop med texten.. men jag behöver verkligen skriva av mig.
simningen.. det är något som verkligen betyder något i mitt liv, även fast jag tycker det är så otroligt jobbigt att gå ner och träna, så har det gjort en stort intryck i mitt liv. även om jag har fått stora problem med mina axlar som jag säkert tjatar väldigt mycket om så har jag utvecklats väldigt mycket med annat. sen nu har man även gjort om lite i grupperna och delat upp oss så tjejerna simmar för sig och killarna för sig, sen har jag även vi fått en ny tränare och träningarna har ökat och man måste lära sig att komma in i det hela.
men liksom.. var tar allt det roliga vägen? allting har blivit så seriöst och tråkigt. man har ingen lust alls till att gå ner till träningarna längre och jag trivs INTE alls! jag tycker inte alls att det är kul längre att gå ner till träningarna utan jag känner att ett stort svart moln samlas över mitt huvud och regnet bara öser ner och tynger ner mig. blixten är de hårda passen man får som man måste kämpa sig igenom utan någon pepptalk utan man bara gör det och sen går hem.
jag tycker inte alls om det nya systemet.. lusten har helt försvunnit och ibland känner jag mig tvingad till att gå ner och träna. jag vill trivas med det jag håller på med, men nu är det helt annorlunda. jag har inget emot tjejerna som jag simmar med, dem är hur underbara som helst utan det är mest något annat som tynger mig. men jag får försöka så gott jag kan och försöka göra det bästa ur situationen och se hur långt jag kommer med det.
