kärlek vid sista ögonkastet

Tom på ord, tom på tankar och tom på känslor. Kanske hjälper om jag sticker ner och tränar, får annat på tankarna, tror faktiskt inte det kommer hjälpa. Men, bättre det än att jag sitter här och.. gör ingenting. Bara tycker synd om mig själv. Innan idag for det igenom mig en massa hat, sorg och besvikelse men nu är allting som borta.. sorgen finns kvar, det känner jag. Men ilskan och besvikelsen har försvunnit för stunden, jag räknar med att den kommer komma tillbaka senare under dagen/kvällen. Så jag varnar redan nu, brister det så var inte i närheten för vem vet vad som kan hända, dem som känner mig vet mycket väl att jag egentligen är en person som inte kan vara arg, men blir jag arg då blir jag riktigt arg.