skrivet från hjärtat.
föralltid
hur man kan låta nästan 14års vänskap rinna ut i floden?
jag har alltid varit den som har tagit hand om dig och alltid velat ditt bästa, jag hade aldirg kunnat byta ut dig till någon annan men nu känns det som om jag inte känner dig längre, men så fort jag hör ditt namn eller ser en bild på dig så får det mig att tänka på allt det som vi hade, allt det som vi delade på, allt det som vi gick igenom tillsammans och det gör verkligen ont att släppa allt det, men det värsta är att när du försvann försvann även en stor del av mig, och den kan inte ersättas av någon annan.
Nikita Hallberg, jag vet inte hur länge du hade tänkt vänta, men snart börjar mitt tålamod att ta slut. om vi inte tar någon kontakt nu, så kanske vi inte får någon kontakt alls senare. men mitt hjärta bankar fortfarnade för dig och jag kommer alltid att älska dig för den du var för mig, min bästa vän.
:(
...har en nästan exakt likadan situation med min "bästa kompis"! Vi lärde känna varandra i fyran när jag började i ny klass (vilket jag gjorde ofta under uppväxten tyvärr). Vi var oskiljaktiga i 15 år och sedan, när hon träffade sin pojkvän, så dög man liksom inte. Då var det bara hans vänner som gällde. Fick ett brev vid något tillfälle där hon skrev att vi kanske aldrig skulle få tillbaka det vi en gång haft... morr ...hon fick ett NÅGOT syrligt brev tillbaka (men det är mer till historien än bara detta såklart). Hur som helst så är det jätteledsamt och något jag aldrig riktigt kommit över. Man får liksom aldrig en sådan vänskap mer än en gång i livet - så det är en liten sorg jag alltid får bära med mig. Antar att det tillhör livet ...men vi hade ju "lovat"...
Kram på dig!
ja, precis. jag har liksom känt min bästa vän ända sen dagis så vi har väldigt många minnen tillsammans. och från att träffas varje dag till att aldrig träffas känns bara så fel, och man börjar undra om hon "tröttnade" på mig och valde någon annan istället. som du sa, man får liksom aldrig en sådan vänskap mer än en gång i livet..
